Blåsljudets form

Blåsljud beskrivs också efter sin form, ibland kallad konfiguration eller amplitudkurva.

Crescendo/Decrescendo - ett blåsljud med crescendo-decrescendoform börjar med låg intensitet, ökar successivt i amplitud tills det når en topp och avtar därefter successivt. Denna form är typisk för mittsystoliska blåsljud orsakade av stenotiska klaffar, t.ex. aorta- eller pulmonalisstenos. På grund av amplitudkurvans form kallas dessa blåsljud ofta ruteressformade blåsljud. De benämns även blåsljud av ejektionstyp. Här är ett exempel på ett mittsystoliskt crescendo-decrescendoformat blåsljud. Lägg märke till den ruteressformade amplitudkurvan. Notera också att blåsljudet startar strax EFTER första hjärttonen:


Holosystoliskt - ett holosystoliskt eller pansystoliskt blåsljud pågår under hela systole. Holosystoliska blåsljud startar SAMTIDIGT SOM första hjärttonen och har nästan konstant intensitet under hela systole:

 


Decrescendo
- blåsljudet börjar med en hög intensitet som sedan sjunker. Denna form är typisk för tidigdiastoliska blåsljud från aorta- och pulmonalisinsufficiens och uppkommer när blodet flyter tillbaka genom en klaff som inte kan stängas helt. Turbulensen börjar vid andra hjärttonen och avtar när kammaren fylls och tryckskillnaden mellan artär och kammare sjunker, vilket ger den karakteristiska decrescendoformen.

Klaffrubbningar som ger upphov till insufficiensblåsljud är annulusdilatation, retraktion av och ärrbildningar på klaffbladen, elongation eller myxomatös degeneration av klaffbladen och/eller ruptur i stödjestrukturerna som papillarmuskler och chordae tendinae. Decrescendoblåsljud hörs också vid mitralis- och tricuspidalisstenos, då blodet strömmar in i en kammare genom en förträngd klaff.

Följande tidigdiastoliska decrescendoblåsljud är typiskt för aortainsufficiens: