Blåsljud

Blåsljud orsakas av turbulens i blodflödet. De fem mekanismerna bakom blåsljud sammanfattas i nedanstående illustrationer:

Ett ökat flöde genom en normal struktur kan orsaka turbulens. Ökat flöde kan uppträda hos en patient som är anemisk och kan ge upphov till ett systoliskt blåsljud från aortaklaffen.
Stenos ger upphov till ett hinder för flödet, vilket i sin tur leder till turbulens och ett blåsljud. Mitralisstenosis och aortastenos är exempel på detta.
Flödet in i ett dilaterat hjärtrum kan också framkalla ett blåsljud p.g.a. den virvel som uppstår när blodet strömmar från ett trängre till ett större hjärtrum. Detta kan också förekomma när aortaklaffen har normal storlek men aorta är dilaterad. Det föreligger en relativ konstriktion vilket ger upphov till turbulens och följaktligen ett blåsljud.
Ett membran som vibrerar när vätskan strömmar förbi kan också skapa ett blåsljud. Det är den mekanismen som ligger bakom det blåsljud som uppstår när en papillarmuskel rupterar.
Blodflöde från ett hjärtrum med högt tryck till ett rum med lägre tryck, vilket förekommer vid en kammarseptumdefekt.

Ett blåsljud kan sakna patologisk betydelse eller vara en viktig ledtråd som visar att det finns strukturella avvikelser i hjärtat. Bedömningen av blåsljud baseras på deras tidpunkt i hjärtcykeln, deras form, lokalisering och utstrålning, frekvens, intensitet och varaktighet. I de följande kapitlen i det här avsnittet skall vi förklara den terminologi som används för att beskriva blåsljud.